AnArKi

jag har valt att skriva lite om anarki på dena sidan för att det är så många som inte vet var anarki är och vad det inebär och framföralt inte vet vad en anarkist står för och hur det anrkistiska samhälet ska se ut. Dom flesta har inte den blekast aning om vad dom snackar om när dom säger att anarki är Kaos. Dom flesta jag kan inte säga alla men dom flesta jag har frågat vad en anarkist är har dom svarat att det är en person som är punkare och är ute och slås och inte vill ha några lagar. Deta är ju delvis rät men man har missupfatat betydelsen men anarki.

Därför tycker jag att sådana som inte vet vad en anarkist igentigen är behöver få veta det och försöka få bort alla mistuppfattningar i dagen samhälle. I dagen samhälle ska alting vara så likt som möjligt och man är räd för förändringar detta vill jag också ändra på och även få folk att tänka efter.

ANARKINS HISTORIA

Första maj det som en gång var arbetarnas kampdag, kom till efter den stora Haymarket massakern i Chicago 1886 och till minnet av det dubbla justitie- mordet på 5 anarkister. Som protest mot det brutala polisvåldet mot dom strejkande hölls ett möte på Haymarket i Chicago. Vid slutet av mötet kom polisen och kastade sig över de strejkande med revolvrar och batonger. Från en sidogata kastades en bomb, som exploderade i närheten av en polisbil. Poliserna sköt som vanvettiga in i människohopen och ett 40-tal personer dödades. Efter en intensiv jakt på vänstersympatisörer blev åtta Chicago anarkister arresterade för att ha orsakat Haymarketmassakern. Dom anklagades bland annat för att ha slängt bomben. Den 11 November 1888 blev dom dödsdömda, alla medlemmar av första internationalen, avrättad. Några år senare togs processen upp på nytt och då kom det fram att bomben slängdes av en polisspion och att dom dömda var oskyldiga. I Juli 1889 höll andra internationalen sin första kongress i Paris. Man beslöt att organisera en stor internationell demonstration på en bestämd dag, där arbetare i alla länder skulle ställa kravet på 8 timmars arbetsdag. Och för att hedra Chicago anarkisterna bestämde man att den årliga internationella demonstrationsdagen skulle bli den första Maj. Så sjunga internationalen kan många, men minnas första Maj 1886.

Det kanske börjar finnas en marknad för anarkismen också.. När det idag är så mycket snack om Federalism = Decentralism, politikerförakt - allt detta är tradionella anarkistiska ideér... Men det är inte möjligt att ge en exakt definition av begreppet anarkism. Nej anarkismens... An-arki, från Grekiskan An-archos betyder "utan härskare"... Då finns det ingen härskare över begreppet heller... Och det är det som gör att anarkismen alltid kommer att leva vidare.

ANAKRI ELLER KAOS?

Anarki och kaos förknippas ofta i massmedia och äldre uppslagsverk. Du har fått lära dig att "laglöshet" är lika med ett ohållbart samhälle, alltså har du fått lära dig att anarki är ett sådant. Men vad "laglöshet" egentligen betyder är ju enkelt: utan lagar. Det är ju lagarna som skapar brotten. Anarki betyder inte: roffa åt dig allt du kan, det finns ändå ingen polis. Anarki betyder hänsyn till andra människor. Du får göra vad du vill bara det inte skadar någon annan. Anarki handlar om den enskildamänniskan. Anarki betyder: tänk själv det kan ingen annan göra åt dig.

SEX ANARKISTISKA STÅNDPUNKTER.

Följande ståndpunkter skrevs utav Anarkist Communist Federation (ACF) inför diskussionerna om ett eventuellt samgående som ACF hade med Class War under sommaren 1990. ACEs nationella konferans i Oktober 1990 antog dessa som officiella ståndpunkter för ACF. Vi anser att dessa sex punkter har ett stort värde i den debatt som förs internt i Folkrnakt , vi tror även att de har ett värde för den övriga frihetliga rörelsen. Vi kommer i framriden att publicera liknande 'manifest' från andra frihetliga grupper.

1. Kapitalism. Kapitalism är det sociala/ekonomiska system som dominerar hela världen. Från västvärldens 'fria marknads' kapitalism till den snabbt sönderfallande statskapitalismen i öst (och överallt där i mellan) är motivet för produktionen inte att tillfredställa behoven för den stora befolknings majoriteten, utan motivet är att samla ihop mer profit.
Kapitalismen skapar kriser av varierande lntensitet , och vissa leder till krig mellan rivaliserande nationer. Dessa kriser betalas ständigt av arbetarklassen. Kapitalismens grund är lite förenklat lönearbete och utsugning av den klass som producerar alla tillgångar i samhället (arbetarklassen) genom att pressa ut mervärde (proflt) ur det arbetet. Kapitalismen är ett klassamhälle och sår samtidigt fröet till sin egen undergång i och med dess klass skillnader.

2. Klass. Det kapitalistiska samhället är uppdelat i två huvudklasser. Den klass som äger och kontrollerar produktionsmedlen, distrubition, kommunikation etc beskrivs allmänt som den styrande klassen, bourgeoisien eller överklassen. Den klass som, utan tillgång till produktionsmedlen, är tvungen att sälja sin arbetskraft till överklassen för att få en lön, är arbetarklassen eller proletariatet.
Den ska. 'medelklassen' fungerar som administratör och medlare för kapitalismen (byråkrater, socialarbetare, lärare, akademiker etc.) och splittras i kristider och dras då antigen mot bourgeoisien eller proletariatet. Den största delen av denna sk. medelklass är endast ett mer 'priviligerat' proletariat. Globalt finns även en bondeklass, vilka i princip är allierad med den proletära revolutionen eftersom även de lider av kapitalismens härjningar. Vi anser arbetarklassen inte enbart vara de som lönearbetar utan även arbetslösa, hemmafruar, fångar, pensionärer etc. Vi anser att arbetarklassen är den enda klassen i samhället som verkligen har intresse i att krossa kapitalismen och skapa ett fritt, kommunistiskt samhälle. Det är endast vår klass som är kapabel att genomdriva en sådan fundamental förändring av samhället. Vår klass har inget att förlora utom illusionen att vi har något att förlora!

3. Klasskamp. På grund utav den naturliga motsättningen i kapitalismen, pågår det en ständig kamp mellan de två klasserna. För det mesta är denna kamp på en låg nivå, i form av olovlig frånvaro från jobbet, dåligt utfört arbete, sabotage, allmän förbittring och mindre industriella konflikter. Ibland ökar den och tar form som strejker, ockupationer, uppror etc. Vid sin höjdpunkt blir klasskampen ett klasskrig och det är då arbetarklassen har möjlighet att säkra sina egna intressen genom revolution och ta makten ifrån bourgeoisin.
Trots att kampen är ofrånkomlig på grund av de motsättningar kapitalismen skapar, och utan att utrota proletariatet, inte klarar av att lösa, förs denna kamp inom de gränser som fackföreningarna och de politiska partierna satt upp, och blir alltså bunden till en kamp om reformer eller sviks utav den officiella arbetarrörelsen. Alltså, trots att kampen kommer att fortgå, är en revolutionär utgång inte på något sätt självklar.

4. Det framtida samhället. Vi ser behovet av en revolution som förstor det kapitalistiska samhällssystemet, dess klasser, löneslaveriet, hirarki och alienation. Denna insikt är den viktiga punkten i vårt program, den innebär, ur ett kommunistiskt perspektiv, avskaffandet av staten, marknaden, löner och pennigsystemet, tillsammans med förgörandet av alla hirarkiska relationer. Vi eftersträvar skapandet av en global. human gemenskap, ett samhälle baserat på principen »av var och en efter förmåga, till var och en efter behov». Vi anser inte detta enbart vara en trevlig tanke utan både genomförbart och realistiskt. Och visst, det är verkliga uttryck för proletariatets behov mot kapitalismen. Det kommunistiska samhället kommer att vara det kapitalistiskas totala motsats, och därmed även dess varor, sociala och ekonomiska förhållanden. Administrationen kommer att skötas av dem som den berör, vilket betyder slutet för alla system med ordergivare och utförare. Produktionen kommer endast att inriktas på att tillfredställa folkets behov och önskemal. Det kommer att kräva en medveten aktivism från hela arbetarklassen. Det kommer att bli slutet för 'demokratin' som vi känner den idag och även för de 'representativa' systemen. Men hur är det tänkt att allt det här ska kunna ske? Svaret finns i revolutionen, den som störtar kapitalismen.

5. Revolutionen. Den motiva styrkan för revolution är naturligtvis de materiella omständigheterna som proletariatet upplever under kapitalismen, trots det kommer en seger för revolutonen att vara beroende av en viktig faktor, arbetarklassens medvetenhet och övertygelse. Under vissa perioder av intensiv kamp har arbetarklassen utvecklat organisationer som svarar till deras medvetna behov av organisering. Även om dessa organisationer har sett olika ut har de alltid tenderat åt att ta former av oberoende strejkkommittéer, storförsamlingar och arbetarråd (eller sovjeter). Den oberoende strukturen i dessa organisationer från politiska partier och reformistiska fackföreningar visar på dess verkliga klasskaraktär.
Det första stadiet av den proletära revolutionen måste vara att ta kontroll over produktionen, distrubitionen och kommunikationen, och, icke att förglömma, kontroll över våra bostadsområden. Vi stöder skapandet av arbetarmiliser för att ersätta polis och militär, och för att försvara revolutionens erövringar. Dessa miliser. måste sta under strlkt kontroll av arbetarklassens organisationer (arbetarråd, bostadskommittéer etc). Men, om staten består kommer den styrande klassen att ha en bastiljon och en väpnad styrka med vilka de kommer att försöka krossa arbetarnas makt. Därför ser vi krossandet av staten som den mest fundamentala uppgiften för den revolutionära rörelsen, eftersom varje situation av "delad makt" alltid är till iordel för borgarklassen. Vad kommer då att ersätta staten? Svaret är direkt arbetarmakt. Vi ser det som hörnstenen i den kommunistiska förvandlingen av samhället. Vi vill se skapandet av ickehierarkiska strukturer, lokalt, regionalt, nationellt och internationellt, samordnade. Kontrollen över samhället kommer att decentraliseras, även om en centralisering, så länge den kontrolleras av dem som berörs, kan bli nödvändig på vissa områden. Vi förkastar all användning av den gamla statens maskineri, byråkrati och maktstrukturer. Den Italienska anarkisten Camillo Berneri, skrev under det Spanska inbördeskriget och kontrarevolutionen, så här: "Anarkister erkänner att proletariatet utövar politisk makt, men en sådan politisk makt baseras på hela den kommunistiska organisationen lokala, regionala och nationella församlingar som fritt etablerats utanför och emot det politiska partiernas monopol, och med elt minääääimum av central administration." (Guerra di Classe, 1937).
Vi anser att revolutionen måste vara internationell för att överleva, men att troliga attacker från 'utländska' väpnade styrkor och 'våra egna' kräver att arbetarklassen beväpnar sig i allmänna miliser. Låt ingen betvivla att revolutionen, som avser att störta all överklassens makt, kommer att bli det största inbördeskrig världen någonsin skådat.

6. Den Revolutionära Organisationen. Anarchist Communist Federation arbetar för att skapa en internationell frihetlig kommunistisk rörelse. Vi tror inte att denna rörelse kan skapas utan att man bygger en särskild anarkikommunistisk organisation. Vi förkastas tron på spontanism, tron att den revolutionära organisationen innan revolutionen inte har någon annan uppgift än att försvara en 'historisk kommunistisk position'. På samma sätt förkastar vi tanken om att den revolutionära organisationen skulle vara 'arbetarklassens hjärna' eller dess (självutnämnda) 'förtrupp'.
Den revolutionära organisationen är proletariatets medvetna minoritet som samlats för att uttrycka sitt motstånd mot klassamhället på ett organiserat sätt. Då vi har definierat den revolutionära organisationen som en del av arbetarklassen, ett verktyg i klassens händer, måste det poängteras att organisationen, på vissa områden, har ett 'ideologiskt' försprång mot proletariatet i stort. Detta innebär vissa uppgifter och skyldigheter. Den revolutionära organisationen har många viktiga funktioner. Den måste vara en propagerande organisation, producera och sprida på en nationell internationell bas, analyser av och propaganda mot det kapitalistiska samhället, och för att etablera den frihetliga kommunismen. Den måste vara arbetarklassens minne, som för ut lärdomar från tidigare förluster och 'segrar' och gör dem tillgängliga för vår klass. Den måste vara ett forum för debatt och diskussion mellan alla riktningar inom den revolutionära arbetarklassen. Den måste eftersträva att förstå utveckling av vårt samhälle och sprida en korrekt kommunistisk respons till den. Den måste sträva efter att vinna 'idéernas ledarskap' från vänsterns utmaning. Den måste ständigt exponera den socialdemokratiska och Leninistiska vänsterns verkliga roll. Den måste vara en ingripande organisation, agera på ett koordinerat och gemensamt sätt i alla delar av arbetarklassens liv, på arbetsplatserna, bland de arbetslösa och i bostadsområdena.
Organisationen baseras på följande fundamentala kriterier: Politisk eller teoretisk enhet; Taktisk enhet; Revolutionärdisciplin, Federalism.

VAD STÅR EN ANARKIST FÖR HUR SKULLE DET ANARKISTISKA SAMHÄLLET SE UT

Vi anarkister vill inte att det ska vara någon som styr det anarkistiska samhället som myndigheter och maktharvare.
Vem är så bra att den kan styra över någon annan människa eller någon annan levande varelse?
Men anarkister är inte mot organisationer. Vi vill ha organisationer men det ska inte vara någon ledare, utan alla ska få bestämma lika mycket.
Ett anarkistiskt samhälle är INTE kaos som många anser, det är bara en annan ordning mot av vad ni/vi är vana vid. Organisationerna ska inte vara bundna utan ska Kunnas upplösas när som hälst. Om man ska fatta beslut ska den/dom som beslutet gäller vara med och befatta beslutet. Detta gör att varge land, landskap, stad, arbetsplats skulle se himla olika ut bara för att folket ska få vara med och bestämma det som angår dom. Om man fattar ett beslut räcker det inte med att majoriteten tycker att det ska var så utan ALLA måste vara överens. Annars säter man sig över någon annan. Under sådana här omständlig heter kan det verka som att besluten inte kan lösas. Men om DU tänker efter så finns det olika sätt att lösa konflikter och problem som passar alla parter, eller?
I dagens samhälle är vi så vana vid att alting ska vara så konsekvent och att alla måste göra likadant. I och med att samhället är så decentraliserat och folk fattar beslut som rör dom kommer samhället att vara omväxlande. Men om man ska fatta beslut för stora områden så skickar man i väg en från varge område som får representera sitt område. Denna person ska hälst bytas ut efter varge möte bara för att ingen ska få bli en ledare.
Ett anarkistiskt samhälle brygger på total frihet och alla ska få göra vad dom vill bara det inte ska dar någon annan, man ska inte heller tvinga någon att göra något den inte vill.
Men vem ska då gör det ingen vill göra? Då tar man och organiserar det så att det blir trevligt och kanske till och med roligt. Detta ska organiseras av dom som ska utföra arbetet. Man kan också utföra arbetet tillsammans då känns det inte lika falligt om det till exempel bara är 4 gånger om året.
Ett anarkistiskt samhälle ska vara kravlöst och alla människor är lika mycket värda på det sättet finns det inte ”finnare” och ”sämre ” arbeten, alla ska också ha lika mycket lön oavsett vad dom har för arbete.

Inom skolan ska eleverna få prova på all arbetsuppgifter så dom se vad som passar dom bäst. Klasserna ska också vara små så att alla elever får stöd och den uppmärksamheten dom behöver. Betygen ska också tas bort så att det inte blir den tävlingsinstinkten. Man ska i stället lära sig samarbeta.

Vad gäller relationer är alla sots relationer lika accepterat. TEX. Att hålla sig till en person hela livet som att ha flera på en gång eller att ha olika då och då. Alting är möjligt bara man vill och alla är med på det.

Det som andra människor tvivlar på i det anarkistiska samhället är hur man ska göra med all kriminalitet och våld utan att ha några lagar och förråningar. Vi anarkister tror att brotten skulle minska för det skulle vara mer jämnställt och man skulle må bättre både fysiskt och psykiskt. På grund av detta kommer brott och våld att försvinna för man äger alt till sammans.